Imorse på väg hem från jobbet kom en gubbe av den typen man kallar ful mot mig. Han hälsade jättemånga gånger och sträckte fram sin ytterst smutsiga labb. Jag vinkade glatt och gav honom mitt visitkort med adressen till denna sida, + en bild på Ronnie.
Han tackade och sen ramlade han.
Yes, det stämmer. Konduktören brassade på lite extra, som för att jävlas, och gubben flög handlöst ner på golvet.
Min första impuls var att helt enkelt skita i det. Han var ful, äcklig och påflugen. Han kunde gott ligga där ett tag. Då - som från ingenstans, dök Han upp. En blond brat med välstruken kostym som likt i en dröm svepte fram och sträckte ut en hjälpande hand mot mannen.
Så vad skulle jag göra? Sitta där och låta honom lyfta upp äcklet själv? Nej, jag var helt enkelt tvungen att hjälpa till.
Sen log han mot mig och kände sig säkert som värsta hero'n.
Så jag valde att vänta tills han gått av innan jag sparkade gubbtjyven på smalbenet och sprang därifrån.
Men Ronnie såg jag inte skymten av.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment