Adjö

Sedan det kommit till min kännedom att de där snåljävlarna på Aftonbladet börjat skinna oss läsare på 19 kr i månaden för att ha tillgång till Ronnies krönika väljer jag nu att med omedelbar verkan avsluta denna dagbok i bloggform.
Det har varit en mysig tid. Må gott.

Ronnie, min älskade... Undrar om du ens vet att jag existerar?

Sju sanningar om Ronnie Sandahl

Jag har nu älskat Ronnie i ungefär ett och ett halvt år. Denna sida har jag skrivit lite sporadiskt på i snart ett. Därför kan jag nu med stor säkerhet släppa lös vissa smaskiga avslöjanden gällande Ronnie, och jag lovar er att de alla är 100% sanna!


* Han använder tandkräm minst en gång om dagen. Oftast två men ibland även tre om han t.ex. skall ut och är singel.

* Han har en hel del så kallade creddiga cd-skivor. Fyra signerade och en ollad. I samlingen ingår Jacob Hellmans "...och stora havet" från 89. Och då var ju Ronnie knappt född.

* Han brukar ha strumpor på sig. Ibland svarta, ibland någon annan färg.

* Trottoaren utanför hans port är i en grå nyans.

* Han har sängkläder.

* Han äger 37 halsdukar varav 15 svarta. Det var 38 men en blev stulen. Av mig.

* Han har silikonimplantat i bröstkorgen.

JAG ÄLSKAR HONOM!!!!

möhöhööääääähhkkk!!!!

Panik Panik Panik!!!
Har jag berättat att jag har en syster? I så fall har jag ljugit, för det har jag inte. Men om jag hade haft det, så skulle det kunna varit hon som berövats livet på detta grymma sätt i Thailand, i olyckan som nog ingen har kunnat undvika att läsa om.
Därför är jag väldigt förfärad och mycket ledsen. Det är otäckt. Och jag är ensam.
Har ringt frenetiskt till AB's redaktion hela förmiddagen för att söka stöd hos Ronnie, men inte en enda gång har de släppt fram mig till honom.
De har ingen förståelse för människors lidande, de där satans idiotskallarna. Fläker ut olycka och misär till allmän beskådan.
Allt för pengar. Dessa sorgliga själar. Allt för pengar.

Tacka vet jag en god morgontidning som håller sig till fakta och inte gräver så mycket i blodslamsorna och kroppsdelarna på plats.
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_17096348.asp
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=693409

Tungt väger det huvud, som igår kväll bar kronan.

Direktöversatt replik snodd från en gammal film. Är det månne ett befintligt talesätt eller endast någonting som existerar i regissören John Waters huvud? Kanske en insmugen metafor för baksmälla, när flickan som får höra detta under gårdagskvällen var på en fest med sina nya kärlek? Att hon dagen efter detta lurats till att tro han har en annan tjej spelar måhända ingen som helst roll i sammanhanget?
Nej, med största sannolikhet menar hennes mormor helt enkelt att "Super man så känns huvudet som en blyklump dagen efter".
Inlindat i vackrare ordalag.
Precis som Ronnie arbetar. Han gör allting vackert. Med en magisk hand smeker han sig fram med pennan över pappret, likt en oskulds första stapplande steg in i vuxenlivet. Lömsk och förljuget ger han bilden av sig själv som en seriös och creddig ung journalist.
Jag som faktiskt trodde han var äkta.
Jag som faktiskt trodde han kunde stå för det rena och äkta han utstrålar.
Jag som trodde han var annorlunda.
Men jag har förstått nu, att han bara är en Sturplansbrat som alla andra. Att jag inte såg det förut, det jag nu insett. JÄVLA BRACKA!!! säger jag bara lite barskt, sådär.
Här har jag spenderat ett år av mitt liv på honom, älskat honom, filmat honom, onanerat till hans krönikor.
Och vad är tacken?
En spottloska i ansiktet! Det är vad det är. Jävla Stureplansfasoner!!
Härmed skall jag inte älska honom längre, den lögnaktige lusen.

Ändå kan jag inte förneka att jag fortfarande drömmer om honom dag som natt.
Ack, han är ju mitt allt, varför kan han inte förstå?

Salzburg till jul?

Jag måste vara sämst i världen. Bloggmässigt sett. Kvantitetsmässigt sett.

Som jag sagt förr är detta egentligen ingen blogg, utan en dagbok. Men inte heller som dagbok är den särskilt pålitlig. Såväl dagböcker som bloggar skall ju enligt oskrivna lagar uppdateras just dagligen. (Oskrivna, precis som mina inlägg, haha!)

Men jag vill påstå att min psykiska situation just nu inte riktigt tillåter detta.

Låt mig berätta om en vanlig dag. Vilket som helst. Vi kan ta idag t.ex., eftersom det är enkelt, men ändå med en liten twist.

08.20

Vaknar upp av ett irriterande borrljud. Någon utvecklingsstörd granne som aldrig snappat upp det där med att det bor människor på andra sidan om hans väggar. Helt fantastiskt att det finns så många som faktiskt tror att de bor helt ensamma i ett stort jävla lägenhetshus mitt i stan. Påminde mig själv att lägga hundbajs i hans brevinkast sen. Han har nämligen en stor, äcklig hund som han har för vana att rasta på vår innergård där det för övrigt är hundförbud. Så det är inte mer än rätt att köra lite återvinning på det.

10.00

Jag mår illa och har ont nästan överallt. Kanske är det inte bra att supa hela tiden, men jag har ju för fan ingenting annat att göra. Är man olycklig är man, och jag såg faktiskt Ronnie en snabbis. Jag var på väg fram, som i en dimma, men någon lade krokben för mig och planen gick i stöpet. Sitter hela morgonen med en påse is mot svullnaden i pannan.

10.55

Plötsligt minns jag att ett par killar antastade mig på vägen hem igår. De tafsade och äcklade sig trots att det var fullt av folk i närheten. Jag skrek åt dem och frågade vad fan de höll på med, varpå en av dem svarade: "Vi ska till Salzburg över julen och har lite tight med stålar, tänkte att om vi våldtar dig och du anmäler oss så kan vi sedan stämma dig för förtal och därmed tjäna in lite snabba cash!"

"Snabba Cash, höhö!" skrattade en annan. "Precis som boken, höhöhö"

Medan hela grabbgänget föll ut i ett efterblivet skrattanfall lyckades jag smita därifrån och linkade sedan hemåt med blöta skor.

När jag mindes detta började jag fundera. Tankarna dansade runt i mitt huvud som ett enda virrvarr, och jag har därför spenderat resten av dagen framför datorn. Har letat efter resor till Salzburg. Jag har hört att det skall vara så himla vackert där kring jul.

Länkad och lycklig som en mongolid på prozac

Mina chanser att knipa en gren i Ronnies släktträd har idag ökat markant. Jag har blivit länkad från en blogg kallad "Falköpingstidningen" vilket är ett stort kliv i rätt riktning.
http://falkopingstidningen.blogspot.com/

Hela dagen har jag gnidit mig på magen och förnöjt smackat i takt med Thomas G:son där han sitter med sitt stripiga hår och planerar för Melodifestivalen 2008.
"Höhöhö undrar om jag skall skicka in 3000 bidrag som förra året, eller kanske dra till med 4000?"
Ronnie skulle platsa i Melodifestivalen. Eller "mello" som vi i branschen säger. Antingen kan Ronnie skriva en vacker ballad, framförd av kanske Uno Svennigsson, eller så kan Ronnie sjunga ett av G:sons bidrag. Någonting hoppfullt, djupt men ändå lättsamt. Någonting så oändligt vackert att självaste Bert Karlsson kommer släppa en tår. Och inte för att han är steril, även om han kanske gråter över det också, utan för att Ronnie inte kommer skriva skivkontrakt med honom, utan med mig och mitt skivbolag.

Det blir succe kan jag lova.

Ronnie möglar

Titta på bilden ovan.
Den bakom bloggens namn.
Där syns min älskade Ronnie, men det är någonting som inte stämmer. Visserligen skulle det kunna vara naturligt manligt attribut, men inte ser det där märkligt skrovliga i hans urringning ut som brösthår? Liknar mer huden hos de muterade fiskarna i den där serien som gick på tv för typ tio år sedan. Minns ni den förresten? Människovarelser med fjäll och gälar som bodde i en lägenhet.
Den var rätt kul.
Hur som helst, medverkade Ronnie då? Stod hans bringa modell för de där blötdjuren? Jag är en aning rädd nu, det skall icke förnekas.
Men det kanske inte är någon fara. Han kanske bara helt enkelt möglar en smula.