Bildbevis!

Stockholm har sällan varit vackrare.

Någonting säger mig att Ronnie skulle beskriva denna dag bättre än någon annan. Så med ett hopp om en romantisk utläggning i ordkonstens vackra harmoni begav jag mig till Globen.

Precis vid bänkarna utanför hade någon spillt lite vatten.

Blankt och stilla.

Lockande.

Men dock en aning gult.

Det påminde mig om sist jag var här och kissade utanför ingången till AB. När Ronnie kom ut klev han i pölen och svor en snabb ramsa. Då gick jag hem och onanerade.

Undrar vem som kissat idag?

Jag funderade en stund på detta, medan jag betraktade den ljumna pölen som sakta ångade bort i den stekande värmen.

Det kan ha varit Carolina Gynning. Hon skriver visst krönikor för AB ibland har jag förstått. Undrar om hon har rufsat om i Ronnies hår? Undrar om han har klämt på hennes urplockade sillisar? Eller är det kanske endast Alex Schulman förunnat?

Mer än så hann jag inte tänka när han plötsligt dök upp.

Dimmig i ögonen av solsting, vätskebrist och ammoniakaromerna som nått hjärnan rusade jag fram till dem.

Ronnie och en blond man.

"Ronnie!!" ropade jag med hes röst. (Jag måste sluta dricka whiskey)

"Min älskade!!"

De stannade upp och vände sig mot mig. Och då hände det.

Ögonblicket jag lyckades fånga på bild.

Som i en dröm.

En något avlägsen och ammoniakstinkande dröm.

Men ändå, så fantastisk och alldeles, alldeles underbar.

Ronnie höjde handen och vinkade till mig.

Då svimmade jag.

Vaknade upp av att en lodare hällde vatten i ansiktet på mig. Hygglig kille, tyckte jag.

Sen gick jag hem. Vingligt. Med sprängande huvudvärk.

Men ändå- med kameran i behåll.

Undrade dock varför inte Ronnie och den andre hjälpte mig?

När jag laddade upp bilden på datorn fick jag svaret.