Snelugg och hästansikten

Det känns som jag slits mellan två världar. Fram och tillbaks kastas jag våldsamt, och jag vet inte hur detta ska sluta.
Den där Alex Schulman alltså.
Han har börjat figurera i mina drömmar allt oftare sista tiden. Jag börjar faktiskt bli rädd. Tre gånger har jag spottat honom på stan den senaste veckan, bara det säger väl allt?

Ronnie är ju visserligen alltid Ronnie. Han är min trygghet, han är för mig vad Pete Doherty är för Kate Moss; någonting man verkligen borde hålla sig borta från men inte under några omständigheter kan låta bli att älska.
Skillnaden är bara att i Pete's och Kate's fall skulle man kunna kalla drogerna för en bov i dramat, medan mitt största hinder på vägen är att Ronnie helt enkelt verkar vara lite dum i huvudet.
Visst är han söt och så, men någonstans djupt inom mig börjar en tvivel att gro.
Jag får se vad som händer. Dyker han upp i min väg inom kort kanske jag ändrar mig igen.
Jag är så velig.