Förlåt

Det var inte min mening att tappa fattningen sådär.
Det är bara inte så enkelt att se med blida ögon när ens egen mamma gått samma öde till mötes. Varenda gång jag läser någonting sådant så är jag plötsligt 8 år igen, står där vid dörren till sovrummet, och upplever det om och om igen.
Mina hjärnspöken ger mig ett sjutusan till humör ibland.
Det är inte med flit.
Förlåt mig Ronnie. Det var inte meningen att verka våldsam eller argsint på något vis.
Du, om någon, måste väl förstå mig? Du, du borde kunna känna empati för någon i min situation.
Jag saknar dig.