Idag är det faktiskt soligt. Så, nyvaken som jag är, skall jag nu ge mig ut i det fina vädret och försöka söka upp Ronnie.
Det är förargligt att jag inte har någon laptop, men det får duga med anteckningsblocket.
Dessutom har jag ytterst billigt kommit över en digitalkamera, så mina erövringar kan redovisas här i bildform.

Jobbade natt på den där postsorteringen. Det är ena riktiga jävla idioter som jobbar på mitt jobb. Jag sitter på nedersta våningen och upp till personalvåningen finns en hiss, alt. tre trappor man kan gå.
Varenda jävla gång är det några tjocka kassörskatanter som med sitt dallrande fläsk uppbådar en allra sista (och förmodligen även sin första) kraftansträngning för att hinna först till hissen. Väl där tränger de sig in och står gloendes mot hissdörrsfönstret med sina självbelåtna flin medan hissen obarmhärtigt lämnar planet utan mig.
De är så jävla nöjda som dag efter dag sitter 8 timmar på en stol för att sedan raskt promenera 7 meter till en hiss som lugnt och stillsamt tar dem dit de ska. Sen kör de alla bil hem.

Skratta lagom nu, era feta jävla kärringar! Jag undrar vem som kommer skratta om 10 år när era muskler förtvinar och ert fett rinner ihop till en liten hög på golvet eftersom ni aldrig ansträngt någon annan kroppsdel än era magsäckar. Jag är fan GLAD att jag efter 8 timmars rusande med postsäckar hit och dit dessutom får chansen att gå i tre trappor, så att jag helt och hållet kan försäkra mig om att jag aldrig kommer bli en av er.
Nu ska jag cykla till Globen. Ciao.