Jag vill läsa den där boken om Svennis, eller om den brittiska mediehysterin. Men helst av allt vill jag läsa Ronnies bok, jag vill ha den signerad, och jag vill att han ska ge omslaget en puss med sina mjuka läppar.
Undrar om han brukar vara på O-baren? Jag har ännu inte sett honom där, men det är litet så om han dyker upp är han i mitt nät.
Det är typ enda stället jag kommer in på numera, det verkar som att vakten jag slängde löv på har snackat massa skit om mig. Varför jag komer in på Obaren kan jag faktiskt inte riktigt förstå. Visst, jag har legat med två av vakterna och den ena av dem är gift- men hur jävla feg kan man vara?
Jag skulle ju aldrig låta det komma ut vem det är eftersom jag inte vill att det ska komma fram till Ronnie. Känns som ett svek gentemot honom.
Igår rakade jag av allt mitt hår. Sen köpte jag en peruk på Butterick's.
Det här kanske låter lite sjukt- men enligt gammal folktro skall detta vara en besvärjelse som leder till evig och odödlig kärlek.
Jag lindade alltså in ett foto av Ronnie i mitt avklippta hår, bäddade ner det i en ask klädd med rött sammetstyg och skickade paketet hem till honom.
Nu är det bara att vänta och se.
Jag behöver en ny kamera.