Det är smickrande att somliga jämställer min blogg med riktigkille.nu-projektet, men jag måste ändå blygsamt undanröja alla sådana spekulationer. Ni förstår, den "bloggen" bygger på ett skämt kring en sjuk människa, och ingenting av detta stämmer in på mig.
Jag är inte sjuk, inte heller skämtsam.
Allt jag vill är att få utlopp för mina känslor, att kunna uttrycka det jag känner utan att bli klassad som en dåre. Är det förbjudet att älska i den här världen?
Ingen av er vet ju egentligen vilken relation jag och Ronnie har. Faktum är att jag tror han njuter lika mycket som jag av hur detta har utvecklat sig. Vem vet, snart kanske det blir mig han lovordar i sin krönika?
Den som lever får se. Och har inte Carlos hittat mig innan dess så får även jag veta hur det hela slutar.

Jag hade inte råd att gå ut ikväll.
Var ute på stan en sväng och sökte igenom Second-Hand affärer efter en schysst kavaj. När jag klev av tunnelbanan stod två blonderade ciderslynor med skinnstövlar och kortkort mitt ivägen. Jag gick rakt in i fjortisarna utan att blinka och armbågade den ena ganska hårt i sidan.
För i helvete människor, lär er att stå vid sidan om dörren när ni ska kliva på tuben!
Avstigande har företräde!!
Och medan ni ändå antecknar: Det finns faktiskt vanliga trappor man kan pröva på ibland, det är inte farligt med lite motion. Ni kommer inte dö av att gå förbi den oändliga kön till rulltrappan och istället röra på fläsket upp för de vanliga trappstegen.
Jag lovar!
Tro det eller ej så har jag faktiskt hört att det även skulle kunna vara lite hälsosamt.
Så nästa gång i rusningen, när rulltrappan är smockfull med svettiga, pendlande svennebananer, gör ett försök att ta dig upp för den ensliga trappan vid sidan om. Det kanske känns lite ovant att lyfta benen vertikalt i början, men man vänjer sig snabbt, det är ingen fara.
Lycka till.

ps. Hoppas vid gudarna att Ronnie tar vanliga trappan once in a while.