Jag måste vara sämst i världen. Bloggmässigt sett. Kvantitetsmässigt sett.
Som jag sagt förr är detta egentligen ingen blogg, utan en dagbok. Men inte heller som dagbok är den särskilt pålitlig. Såväl dagböcker som bloggar skall ju enligt oskrivna lagar uppdateras just dagligen. (Oskrivna, precis som mina inlägg, haha!)
Men jag vill påstå att min psykiska situation just nu inte riktigt tillåter detta.
Låt mig berätta om en vanlig dag. Vilket som helst. Vi kan ta idag t.ex., eftersom det är enkelt, men ändå med en liten twist.
08.20
Vaknar upp av ett irriterande borrljud. Någon utvecklingsstörd granne som aldrig snappat upp det där med att det bor människor på andra sidan om hans väggar. Helt fantastiskt att det finns så många som faktiskt tror att de bor helt ensamma i ett stort jävla lägenhetshus mitt i stan. Påminde mig själv att lägga hundbajs i hans brevinkast sen. Han har nämligen en stor, äcklig hund som han har för vana att rasta på vår innergård där det för övrigt är hundförbud. Så det är inte mer än rätt att köra lite återvinning på det.
10.00
Jag mår illa och har ont nästan överallt. Kanske är det inte bra att supa hela tiden, men jag har ju för fan ingenting annat att göra. Är man olycklig är man, och jag såg faktiskt Ronnie en snabbis. Jag var på väg fram, som i en dimma, men någon lade krokben för mig och planen gick i stöpet. Sitter hela morgonen med en påse is mot svullnaden i pannan.
10.55
Plötsligt minns jag att ett par killar antastade mig på vägen hem igår. De tafsade och äcklade sig trots att det var fullt av folk i närheten. Jag skrek åt dem och frågade vad fan de höll på med, varpå en av dem svarade: "Vi ska till Salzburg över julen och har lite tight med stålar, tänkte att om vi våldtar dig och du anmäler oss så kan vi sedan stämma dig för förtal och därmed tjäna in lite snabba cash!"
"Snabba Cash, höhö!" skrattade en annan. "Precis som boken, höhöhö"
Medan hela grabbgänget föll ut i ett efterblivet skrattanfall lyckades jag smita därifrån och linkade sedan hemåt med blöta skor.
3 comments:
Åhhh, Nu Är Du Äntligen Tillbaka! Som Jag Har Längtat! Låt Mig Inte Vänta En Lika Lång Stund På Nästa Blogginlägg!
Det var ju jättefint, men jag trodde man skulle bo i tält vid nåt kärnkraftverk om man var riktigt olycklig, lyssna på konsumentradion i P1 och äta hårt bröd.
Men jag gillar inte hårt bröd!
Snälla, kan jag inte få njuta av det vackra, inte missunnar ni mig väl det?
Post a Comment