Har legat sömnlös inatt efter gårdagens hemska bluffmakeri. Våndats över vad folk nu skall tro om mig. De senaste dagarna har inte varit lätta. Vet inte vad som flugit i mig.
Men jag måste få en chans att sona mina brott.
Jag vill inte uppfattas som en sån där knäppgök man läser om. Vad skulle pappa säga då, där han sitter på sitt vårdhem alldeles ensam?
För att inte tala om mor min, hon skulle vrida sig i graven.
För att inte tala om mor min, hon skulle vrida sig i graven.
Eller egentligen tror jag hon skulle vara rätt nöjd om jag växt upp till en knäppskalle. Hon hade nån slags förkärlek till människor med mentala störningar.
En "match made in heaven", det var mina föräldrar det.
Pappa och mamma.
Mentalpatienten och vårdbiträdet.
Jag saknar er så.
Men åter till min lögn. Självklart är jag inte hos en familj i Nepal. Jag är på Hotell Andrum i Falköping. 6,5 meter över trädtopparna.
Inte alltför långt ifrån Ronnie.
Och nu ska jag åka in till stan.
No comments:
Post a Comment